Birger är än så länge den största av de tre ekarna. Att det är en amerikansk rödek (Quercus rubra) känner man lättast igen på att bladen har spetsiga istället för runda kanter som de flesta svenska ekar.
Ett av mina projekt i våras var att följa en ek från ollon till mäktig stam. I dagarna var det dags för utplantering och här kan du följa utvecklingen mot svindlande höjder – live.
Hos Valdemar kan man möjligen skymta en skiftning i rött i bladen. Till hösten ska alla bladen bli kraftigt rödfärgade enligt litteraturen.
Det var i våras som jag fick tre spirande ekollon från en rödek av Gröna Hannah. Ekollonen planterades i krukor och efter någon månad tittade det första skottet upp. När de var någon decimeter stora fick de flytta ut i växthuset och har där stått på tillväxt i väntan på bättre tider, eller tid överhuvudtaget.
I veckan fick de i alla fall jord under rötterna och eftersom jag dagen innan besökt Nyköpingshus har jag döpt dem till Birger, Valdemar och Erik. Min plan är fortfarande att dokumentera deras liv så länge mitt eget räcker till. Förhoppningsvis ett bra tag. Jag har många träd att vänta ut.
Lille Erik är inte lika försigkommen som sina bröder, men har har något hundratal år på sig att komma ikapp.
Nu har varje rödek i alla fall fått en bestämd plats. Marken där de står är dubbelgrävd och jag håller på att hägna in de små ekarna. Först tänkte jag skippa det merarbetet men blev påmind om att de trots allt bara är en tugga för en illasinnad hjort. Och såna har jag gott om här.
Missa inte den spännande fortsättningen.
The post Se vad som kom ur ollonet appeared first on Från Stockholm till vägens slut.